April 2003
DAGS FÖR ETT SJÄLVSTÄNDIGT KURDISTAN!

Den senaste tiden har jag inte oväntat fått många arga brev och mail med snarlikt innehåll från vanliga svenskar: Varför samarbetar kurderna med USA? Varför krigar alltid kurderna? Många uttrycker åsikten att kurderna borde "skämmas" för sina handlingar i samband med Irakkriget.

Det är lätt för svenskar som aldrig fått uppleva Saddams diktatur att säga sådana saker. För oss kurder är problemet svårare. Dagen före USA:s invasion i Irak hade kurderna två alternativ - antingen stödja Saddam eller stödja Bush. Något tredje alternativ - neutralitet - existerar inte.

För kurder som i fyra decennier förtryckts av Saddam och dess Baath-parti var det lätt att fatta ett beslut. Här är bara några exempel på varför Irakiska Kurdistans ledare och dess fyra miljoner invånare gav och ger stöd till USA:s krig mot Saddam.

* Minst en miljon kurder har fördrivits från sina hem sedan Saddam tog makten 1979. Det motsvarar ungefär hela Göteborgs befolkning.

* Terrorn. Saddam utplånade med kemiska stridsmedel staden Halabja den 16 mars 1988, där minst 5 000 kurder miste sina liv. Män, kvinnor och barn låg livlösa på gatorna där deras lungor hade förbränts.

* 4 882 kurdiska byar i irakiska Kurdistan avfolkades eller jämnades med marken med bulldozrar.

* Mellan 1975-1989 försvann 182 000 kurder spårlöst sedan de hämtats från sina hem av Saddams polis. Häromdagen upptäcktes en massgrav med 3 000 lik i Kirkuk.

Det finns ingen kurdisk familj som inte har drabbats. För en kurd innebar varje morgon under Saddam att vakna med en undran om hon skulle överleva dagen. Att stödja Saddam i kriget var följaktligen inget alternativ. Kvar fanns bara alternativet USA.

Det är sällan kurdernas situation uppmärksammas. Väldigt få svenskar har anslutit sig till demonstrationer för Kurdistans oberoende som de senaste decennierna arrangerats i Stockholm. Slutsatsen måste följaktligen bli att svenskar inte bryr sig om kurdfrågan - med undantag för rasistiska gaphalsar som vill att vi ska "åka hem" och de svenskar som nu i elfte timmen dyker upp och påstår att kurderna "svikit demokratin genom att ge stöd till Bush".

Det är olyckligt att många inte känner till att kurder är världens folkrikaste nation utan eget land och den mest förtryckta folkgruppen i ockupantstaterna Turkiet, Iran, Irak och Syrien. Kurdernas kamp för grundläggande mänskliga rättigheter är minst ett tusen år gammal. Kurderna är ett av de äldsta folken i Mesopotamien. Kurdistan delades första gången 1639 mellan de persiska och de ottomanska imperierna. Senare delades landet igen mellan Turkiet, Iran, Irak och Syrien. Resultatet har blivit ett månghundraårigt kaos.

Att kurderna valt USA:s sida i konflikten innebär inte att kurderna förbehållslöst omfamnar Bush - det innebär bara att av två onda ting så väljer kurderna det alternativ som ger bäst möjlighet till fysisk överlevnad. Det finns samtidigt goda skäl att betrakta den amerikanska invasionen med stor misstänksamhet. USA har vid flera tillfällen förrått kurderna och aktivt bekämpat kurdisk självständighet. USA valde den turkiska diktaturens sida i självständighetskampen för 20 år sedan.

När USA 1991 drev ut Saddam från Kuwait uppmanade Bush (den äldre) Iraks folk att göra uppror. I och med att de irakiska styrkorna var upptagna med de allierade styrkorna erövrade kurderna norra Irak inklusive de nu omtalade oljerika provinserna Musul och Kirkuk. Men USA ville inte att Irak skulle delas. I det läget ställde sig Bush vid sidan och blundade när Saddam först slog ned shiamuslimerna i söder och därefter det kurdiska upproret i norr.

Av rädsla för att förintas flydde två miljoner kurder till gränstrakterna mot Turkiet och Iran. Flykten fick så stor uppmärksamhet i massmedia att opinionen i väst krävde att USA skulle ingripa. Bush rullade tummarna så länge han kunde men till sist blev trycket så stort att han gick med på Frankrikes och Storbritanniens förslag på att skapa så kallade frizoner.

Det innebar att de irakiska styrkorna tvingades ut från tre kurdiska provinser. Kurderna fick kontroll över drygt två tredjedelar av irakiska Kurdistan (50 000 av 80 000 kvadratkilometer). Av någon anledning som endast Bush känner till överlämnades dock de kurdiska provinser som har olja till Saddam. (11 procent av världens olja finns i Kurdistan).

Det kurdiska området i Irak har sedan dess utvecklats till en någorlunda självständigt kurdisk stat med eget parlament, administration och armé. Kurderna har bevisat att de kan styra ett eget land.

Idag är tiden inne för ett självständig Kurdistan. Denna målsättning bekämpas av USA och flera EU-länder, medan Turkiet, Iran och 22 arabstater hotar med invasion om kurderna i Irak blir erkända på något sätt. Risken är följaktligen överhängande att USA kommer att svika kurderna precis som 1975 och 1991. Det innebär risk för fortsatta flyktingströmmar och fortsatt krig i norra Irak.

Det är obegripligt att USA och Västvärlden så envist håller fast vid principen om att Iraks gränser ska förbli intakta. Iraks karta har formats av pennstreck i London och det borde vid detta lag vara uppenbart för den mest enfaldige diplomat att det är en skrivbordskonstruktion som inte håller och inte kan överleva.

USA talar idag om att Irak ska bli en federalstat. Storbritannien har lagt fram ett något bättre förslag och föreslår att Kurdistan ska förenas med Irak i en sorts union och få ungefär samma status som det skotska parlamentet. Bägge länderna hävdar att de vill "införa demokrati".

Gott. Låt oss då omedelbart prova demokratin. Genomför en folkomröstning i Kurdistan där kurderna under FN.s överinseende får avgöra om de vill vara irakier eller kurder. Om de vill ha autonomi, federalstat eller ett oberoende land. I ett självständigt Kurdistan är det viktigt att de 130 000 assyriernas mänskliga rättigheter garanteras (assyrierna har fått sina fullständiga rättigheter i det federala irakiska Kurdistan under det gångna decenniet: assyriska parlamentsledamöter, skolor, egna TV -sändningar mm)

Kurdistan kan grundas genom mångåriga krig och onödig blodspillan eller genom en demokratisk process. Det finns historiska förebilder att nya länder kan födas på demokratisk väg. 1905 valde Norge att klippa banden med Sverige; norrmännen blev istället svenskarnas brödrafolk genom en folkomröstning. För några år sedan valde Slovakien att klippa banden med Tjeckien. Allt som behövdes var en folkomröstning och ett mått av klokskap från Vaclav Havel och omvärlden.

Låt oss då äntligen se ett mått av klokskap från omvärlden. En oberoende demokratisk kurdisk stat bland diktaturer skulle utan tvekan säkra lite mer av demokratin och freden i Mellanöstern. Det är bara den politiska viljan i London och Washington som saknas.

KURDO BAKSI författare och journalist