Februari 2006
NU HAR TURKIET DÖMT DÖD SVENSK FÖRFATTARE!

Den 19 december 2000 avled på Karolinska sjukhuset min farbror Mahmut Baksi, författare och journalist. Hans kropp skickades till Diyarbakir för att där begravas i barndomsjorden efter 33 års ofrivilliga exil.

Åtta månader efter hans bortgång, började märkliga saker hända: Mahmut blev åtalad för sin dokumentärbok Falken som handlar om de turkiska myndigheternas samröre med olika hemliga brottsliga organisationer, för "skymf och förakt mot den turkiska armén, presidentämbetet, säkerhetstjänsten och regeringen". Boken består till stor del av intervjuer som avslöjar de turkiska makthavarnas samarbete med maffian.

Ett par dagar senare lät jag mig ironiskt och i Mahmuts namn svara på tingsrättens kallelse (28/8 2001) att "jag vill informera er om att jag den 19 december förra året bytte planet. Med andra ord är jag vad ni på er planet kallar för "död" och får därför svårt att fysiskt närvara i tingsrätten den 6 september."

I samband med åtalet informerades jag av Mahmuts förläggare i Turkiet Ahmet Önal att mitt brev nått fram till det turkiska rättsväsendet och att brevinnehållet protokollfördes. Därmed hoppades alla att min avlidne farbror skulle vila i fred.

Det otroliga hände ändå: I april 2002 (Aftonbladet 19/4 - 2002) dömdes till mångas överraskning Mahmut till två år och fyra månaders fängelse av säkerhetsdomstol nr 5 i Ankara för boken Falken! Mahmuts förläggare överklagade domen och meddelade ännu en gång att den dömde författaren inte lever längre.

Fyra år senare nås jag av ytterligare en bisarr nyhet: Åtalet mot min döde farbror har inte lagts ned utan fortsatt i det turkiska rättsväsendets maskineri. En bidragande orsak till en död författare kan dömas bottnar i de nya turkiska anpassningslagarna till EU under åren 2002–2003. Det är främst författaren som är ansvarig för sin bok, inte förläggaren.

Min farbror har dömts ett antal gånger i enlighet med paragraf 16 i den turkiska pressförordningen och lagnr 158 i den turkiska författningen den 22 mars 2004 vid Beyoglu tingsrätten i Istanbul (dit jag skickade brevet!). Tingsrätten har tagit djupt intryck av att han inte längre är i liv och straffet blir därmed bara skadestånd, efter omfattande diskussioner fastställdes beloppet till låga 11 000 kronor!

Och nu, den 8 februari 2006 har han alltså, Mahmut, ytterligare en gång dömts till samma bötesbelopp - denna gång är det den högsta juridiska instansen som har fastställt straffet... Så här fungerar rättsväsendet i en stat som flirtar med EU. Mahmut får dock överklaga - dock inte i Turkiet längre!

Yttrandefriheten är långtifrån självklar för vare sig levande eller döda i Turkiet. I förra veckans åtalades journalisten Ragip Zarakolu, i Istanbul för att ha översatt och publicerat Garabet Haceryan böcker Sanningen skall göra oss fria och En armenisk läkares upplevelser. Samma öde drabbade forskaren Wakhdan Dadrians som skrev Det armeniska folkmordet i de ottomanska arkiven.

Zarakolu riskerar upp till tolv års fängelse enligt den ökända paragraf 301 i den turkiska grundlagen. Hans öde uppmärksammades häromdagen i en riksdagsfråga till utrikesminister Laila Freivalds.

Det är inte bara turkiska medborgare som råkar illa ut i Turkiet för att våga uttrycka obekväma åsikter. Dietmut Majer, en tysk professor i statskunskap, har i dagarna skapat rubrik för att under sin föreläsning Teorin om staten vid det ansedda Bilkent-universitetet i Ankara låtit hänga en västerländsk karta som innehåller ordet Kurdistan med stora bokstäver över det östra och sydöstra Turkiet.

Studenterna anmälde Majer till universitets disciplinansvarige (finns det sådana i Sverige också kanske?) som genast startade en förundersökning mot professorn. Den chockerade professorn sade upp sig sitt anställningskontrakt på grund av "kommunikationssvårigheter".

- Turkiet kommer att ha svårt att bli EU-medlem så länge landet inte accepterar denna realitet, sade Majer innan han lämnade Ankara. Han upptäckte något vi närmast drabbade alltid ha vetat, nämligen att turkarna har - i motsats till tyskarna - kolossalt svårt att göra upp med sin historia och att skriva om den så att den någorlunda stämmer med verkligheten.

Den och många andra realiteter måste Turkiet någon gång ta itu med, annars förblir man isolerad i sin absurda verklighetsuppfattning.

Det tog ganska lång tid för människan att inse att det är jorden som snurrar runt solen och inte tvärtom - men när man väl gjorde det så öppnades otroliga möjligheter. Det måste Turkiet snart inse, att förfölja och fängsla sanningsägare kommer inte att göra jorden platt.

Och Mahmut-ärendet? Jodå, hans förläggare har i min farbrors namn (Mahmut själv är ju som bekant ointresserad av konflikter och småsummor nuförtiden) överklagat domen till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.