Januari 2003
UPPRÄTTA AKUT KRISCENTRUM FÖR HOTADE TJEJER MED INVANDRARBAKGRUND

I samband med med ettårsdagen av mordet på Fadime kan det återigen konstateras att situationen för hundratals flickor med rötter i mellanöstern är alltmer alarmerande p g a hoten från de anhöriga männen. Och i en del fall livshotande. Dessa flickors enda "brott" är att de vill leva ett självständigt eller "modernt" liv samt bestämma över sin kropp.

Den 29 oktober ifjol rapporterade en utredning i Uppsala att 150 flickor med invandarbakgrund lever under någon form av hot på grund av hårda krav på lydnad och traditionella värderingar från familjen. Ett 50-tal av flickorna bedöms vara i allvarlig fara och riskerar att bli misshandlade eller förföljda av sina familjer. Några av dem har tvingats rymma hemifrån. Det är en skam för demokratin.

I en ännu tidigare rapport uppgavs att 300 flickor i Stockholm, Göteborg och Malmö lever under liknande hot och trakasserier. Hittills har regeringen, berörda myndigheter och humanistiska organisationer med stora resurser ägnat sig åt ordproduktion, men undvikit praktiska handlingar. Denna förlamade och handlingslösa utveckling får inte fortsätta!

Det är viktigt att samhället tar sitt ansvar och det är hög tid att åstadkomma konkreta åtgärder för dessa unga kvinnor som är dömda att leva i ensamhetens, osäkerhetens och otrygghetens mörka labyrinter. De är minst sagt i akut behov av bl a skyddsbehov, rådgivning och "inslussning" till lämpliga myndigheter, organisationer och lämpliga mentorer.

För att i den närmaste framtiden undvika fler tragedier föreslår jag att regeringen genast upprättar ett tillfälligt, dock flerårigt, kriscentrum för dessa unga kvinnor. Till att börja med kan legitimerade psykologer, psykiater, poliser, socialarbetare med erfarenheter och kompetens, lämpliga brobyggare ifrån invandrarriksförbunden att arbeta på ett sådant kriscentrum.

Det är ytterst viktigt att professionell personal ifrån tjejernas hemländer är tillgängliga på ett sådant center parallellt med erfaren svensk personal som helst arbetat på kvinnojourer tidigare. I detta arbete behövs såväl kvinnligt som manligt perspektiv då dessa flickor är förtryckta av männen och saknar positiva manliga förebilder ifrån föräldrarnas hemländer.

Ett kriscentrum bör stegvis arbeta för att uppnå följande tillfredsställande mål:

1. Att inge eller återskapa förtroende hos dessa utsatta unga kvinnor samt att skapa en känsla av säkerhet och långvarig trygghet

2. Att i god tid ge akut hjälp till de flickor som är på flykt genom att slussa vidare t ex till polis, kvinnojour eller kompetent och erfaren socialarbetare som kan anordna larmpaket, personskydd, bostad mm.

I det första mötet bör alltid finnas en kvinnlig anställd för att inge ett lugn till den rädda, oroliga och jagade invandrartjejen. På lång sikt är det viktigt och önskvärt att även de kommuner och landsting som anammar idéen inrättar liknande centra. Upprättandet av ett särskilt kriscentrum kan vara en bra början för att minimera risken för ytterligare avskyvärda hedersrelaterade brott.

Nu är det dags att sätta sagda ord i praktiken.

KURDO BAKSI författare och journalist