Juni 2003
MISSION IMPOSSIBLE - DET NYA IRAK

Hade någon för två månader sedan sagt att USA:s invasion i Irak kunde leda till en fundamentalistisk stat efter iransk modell eller talibanernas Afghanistan hade nog ingen trott på honom eller henne. Idag framstår detta scenario som en alltmer möjlig framtidsbild, en konsekvens som Washington förmodligen inte hade tagit med i beräkning när kriget inleddes.

Rädslan för en fundamentalistisk stat skakar Washington, vars politik alltmer kännetecknas av tvekan och tvetydighet. Det finns tre aktuella exempel på detta:

För det första: När Saddamstatyn föll i Bagdad den 9 april lovade USA att en irakisk interimsregering skulle bildas inom 10 dagar. Detta löfte har inte infriats och nyligen kom beskedet från Paul Bremer, USA:s högsta politiska befäl på plats, att den nya regeringen kommer att bildas i juli - tidigast. I klartext betyder detta att FN och irakierna även fortsättningsvis kommer att spela en liten roll i Irak, medan USA tänker behålla en dominerande ställning.

För det andra: efter 23 års exil i Iran återvände den shiamuslimske ayatollan Mohammed Baqir al-Hakim till sin hemstad Basra den 11 maj. För al-Hakim står kravet att amerikanarna ska lämna Irak högt på dagordningen. Al-Hakim, som vill grunda en islamisk republik av iransk modell, är idag den minst populäre politikern i Washington och den mest populäre i Irak. Han har stöd från uppskattningsvis 60 procent av Iraks befolkning och har utvecklats till en stark makthavare i dagens Irak som USA kan få svårt att nonchalera.

För det tredje: USA har inte hörsammat kurdernas önskemål en federalstat. USA:s attityd formas av hänsynstagande till grannländerna Iran, Turkiet och Syrien. Dessa stater fruktar att uppfyllandet av kurdernas politiska krav kan leda till en kurdisk statsbildning, vilket i sin tur kan inspirera kurderna i deras egna länder till att ställa samma krav. USA måste förr eller senare bekänna färg i denna fråga.

De måste också inse att kurdfrågans lösning kommer att uppröra Iraks grannar oavsett strategi. Kurderna protesterade nyligen den amerikanska handlingsförlamningen. Det börjar nu luta åt samma situation som under Kuwaitkriget då Bush den äldre i god amerikansk tradition inte tog sitt ansvar för kurderna och lät Saddam släppa loss sina utrotningsförband.

Att tiotals amerikanska soldater mördats under de senaste veckorna pekar på det ökande missnöjet mot USA. Att styra det mångreligiösa och mångetniska Irak tycks vara en mycket svårare uppgift än vad London och Washington hade föreställt sig. Efter kriget hotas Irak nu av instabilitet, motsättningar och på lång sikt kaos.

De utmaningar som Irak nu står inför är många. Den viktigaste frågan är att börja lägga grunden till ett demokratiskt Irak som har respekt för både yttrandefrihet och mänskliga rättigheter, liksom för kvinnornas rättigheter och för de etniska och religiösa minoriteterna. Enpartisystemet måste ersättas med flerpartisystem. Snart skall Irak dessutom ha ett riktigt folkvalt parlament. I detta arbete och i många år framöver kommer det nya Irak att behöva internationellt stöd, men detta förutsätter att USA inom cirka ett år lämnar Irak åt FN och irakierna. Endast då kan de nya institutionerna i Irak få respekterad folklig legitimitet.

Invasionen av Irak och Saddam-regimens fall visade sig vara lättare än vad både militärstrateger och journalister trodde. Att däremot hitta organisatoriska lösningar som på en och samma gång tillfredsställer shia- och sunnimuslimer, araber, kurder, assyrier, turkmener i det framtida Irak kan synas vara ett "mission impossible". Det går säkert, men det fordrar en klokskap som väst inte alltid visat prov på.

Om inte USA låter FN och andra civila aktörer skapa ett civilt styre snarast finns det risk för att nya krig påbörjas i Irak. Det var väl inte meningen med invasionen.

KURDO BAKSI författare och journalist