Juni 2004
SAHLINS NYFRÄLSTA TILLSTÅND

Integrationsminister Mona Sahlin har äntligen erkänt något som många av oss ute i den stora Änglagården med svart-skallebagage länge vetat om. Diskrimineringen är ett stort problem i vårt land. Så länge vi har en hänsynslös kön- och etnicitetsdiskriminering i Sverige kan man aldrig åstadkomma integrationspolitik.

Ja, därför talar Sahlin hellre om antidiskrimineringspolitik än integration i framtiden (DN 1/6). I samma uppmärksammade utspel berättar hon även att samhället har blundat för länge för "strukturell rasism". I vårt land. Vi har hittat förklaringar för bristande integration hos "invandrarna", till exempel i brister i språk och annat. Hon vill att vi istället ska vända blicken mot majoritetssamhället för att se vilka maktstrukturer tränger undan.

I och för sig är tanken ingen nyhet för många av oss. Men i regeringen är det tydligen det. Sahlins nya tillstånd eller utspel inger många förhoppningar. Samtidigt är inte den stora frågan Sahlins "nya" tankar, utan att hon har sin egen regering med sig - en regering som t ex påstår sig sakna lämpliga ministerkandidater med invandrarbakgrund i Sverige. Det är nog där mycket av strukturen bestäms. Och vår regering är också på gott och ont en förebild ifråga om kön, klass och etnicitet.

Den nu nu officiellt igångsatta integrationspolitiken hette för inte så länge sedan invandrarpolitik. Poängen med övergången till integrationspolitiken i stället för invandrarpolitiken, var att flytta fokus även till majoritetssamhället. Förhoppningar väcktes även då. Men mycket mer än ordbytet har inte hänt. Att döpa olika sociala fenomen är en lätt sak, att skapa en politik som besparar människor lidande, diskriminering och rasism är mycket svårare. Det må Gudarna veta!!!

Till exempel pågår just nu de s k tillväxtsamtalen. Det verkar som om det nya och spännande med dessa är att arbetsgivare kan skaffa fram praktikplatser för oss med lite mörkare hudfärg. De verkar nästan helt ha missat faktumet att den bristande tillväxten kan ligga i att arbetsgivare missar kompetens genom att de har svårt att se förbi en individs hudfärg eller brytning. Sådana frågor torde vara lämplig för Mona Sahlins nytänkande.

Enligt Sveriges eget konjunkturinstitut bär diskriminering med sig en kostnad som kan räknas i många, många miljarder p g a felutnyttjad eller underutnyttjad kompetens. Har detta diskuterats överhuvudtaget i dessa samtal?

Det nya politiska budskapet bör förtydligas för de statliga myndigheternas tjänstemän på till exempel Arbetsgivarverket, AMS eller än bättre Integrationsverket. Kommer det att ske? Trots ganska tydliga signaler angående motverkande av diskriminering verkar inte dessa ha kommit speciellt långt i sin förståelse av just motverkande av diskriminering som en nyckelfråga. Huvudmålet verkar fortfarande vara på hur invandraren ska förbättras.

Samma sak kan ses i de sk EU EQUAL projekt som styrts av Sverige. EU:s huvudsyfte med dessa medel var att stödja projekt för motverkande av diskriminering i arbetslivet. Av någon märklig anledning har få av de projekt som fick stöd sin tyngdpunkt i motverkande av diskriminering. De flesta hade sina rötter i gamla projekt som kom till för att förbättra invandraren.

Sen finns det frågan om införandet av klausuler mot diskriminering i statliga upphandlingar. Regeringen har i princip varit överens med miljöpartiet och vänsterpartiet i frågan i flera år. Frågan har utretts av två statliga utredningar hittills. Trots detta ryktas det på nytt om att frågan ska utredas en gång till.

Eller ska man vänta på resultaten från Paul Lappalainens utredning om "Strukturell diskriminering pga etnicitet och religion" och Masoud Kamalis utredning om"Makt, integration och strukturell diskriminering"? Givetvis förväntas storverk från dessa utredningar. Samtidigt finns det utrymme för regeringen och mp och v att agera redan nu. Mp och v finns redan med i frågan, men hur är det med resten av regeringen?

Tillsättning av dessa utredningar var viktiga, men de kommer trots allt att i mynna ut i ord. Och ord i är givetvis viktiga, men handling är ännu viktigare. Och nu hoppas jag Mona Sahlins nya grepp och inte minst med stöd från statsministern Göran Persson skall eliminera ett av de största och djupaste såren i den svenska Änglagården - nämligen diskrimineringen.

KURDO BAKSI författare och journalist

Illustration: Karin Nilsson, www.karinform.se